Socialdemokraternas nya skolkampanj missar sex viktiga år i ett barns liv som har stor betydelse för hur det ska gå för dem i skolan och i framtiden. Tyvärr är de inte ensamma om detta snäva synsätt vilket är ytterligare en förklaring till skolkrisen.
Det finns många orsaker till krisen i den svenska skolan, men politiker som har behov av enkla slagkraftiga budskap verkar sällan klara att ta in problemet i all dess komplexitet. Inte heller att bredda synsättet på det. Fortfarande ser man på vad som händer i skolan isolerat från vad som hänt barnen innan de kom dit. Socialdemokraternas nya skolkampanj ”Framtiden börjar i skolan” är ett talande exempel på detta snäva och totalt felaktiga synsätt: framtiden för ett barn börjar naturligtvis när det föds.
Därmed missar socialdemokraterna sex viktiga år som enligt en mängd forskning har stor betydelse för hur det ska gå för barnen både i skolan och senare i livet. Gemensamt för många av de problem som skolan kämpar med är att de går att härleda till hur väl barn fått sina olika omsorgsbehov tillgodosedda tidigare, varav trygg anknytning är fundamentet. Enligt väletablerad forskning behöver barn en obruten närhet till sin anknytningsperson under de tre-fyra första åren, därefter fysisk tillgänglighet vid behov fram till sex-sjuårsåldern. Dagens familjepolitik ger inte föräldrar möjlighet att ge dem detta, utan pressar föräldrarna att lämna ifrån sig sina barn runt ett års ålder.
Tidig förskolestart i kombination med långa dagar ökar risken för beteendeproblem och aggressioner hos barnen, konstaterar en av världens ledande forskare på barnomsorg och psykisk hälsa, Jay Belsky. Dessa problem har blivit allt vanligare i skolan, men grogrunden har alltså i många fall skapats innan skolstart.
Enligt Skolinspektionens tillsyn av skolor 2014 var trygghet och arbetsro en bristvara i 60 procent av skolorna. Inte konstigt när ljudnivån i många skolor ligger på i genomsnitt 65-78 decibel, långt över WHO:s riktvärde på 35 decibel för lokaler där det bedrivs undervisning. Denna höga ljudnivå har många barn med sig från förskolan där det ofta är lika illa, enligt Hörselskadades Riksförbund.
Trots stora satsningar på anti-mobbningsprogram i skolorna fortsätter mobbningen att öka. Var tionde elev i årskurs 3-6 mobbas och var trettonde elev i årskurs 7-9, visar anti-mobbningsorganisationen Friends undersökningar. En studie av Troy och Sroufe (1987) fann att barn med otrygg anknytning har en stark tendens att mobba andra barn, medan barn med trygg anknytning varken mobbade eller blev mobbade.
Enligt BRIS, Barnens rätt i samhället, får mobbningen en rad konsekvenser, allt från problem i skolarbetet och med sociala kontakter, till ätstörningar, sömnproblem och självmordstankar. Även för dessa symptom på psykisk ohälsa har olika studier funnit att otrygg anknytning är en gemensam riskfaktor, vilket framgår av rapporten Familjepolitikens ekonomi.
Efter larm i somras om fortsatt ökande självmordssiffror bland unga ska nu skolorna även jobba med ett anti-självmordsprogram.
Det är helt orimligt att förvänta sig att skolan/lärarna ska kunna hantera allt detta ”bagage” och samtidigt hinna ge eleverna en bra utbildning. Och det är ett stort svek mot barnen och deras framtid.
Tyvärr är socialdemokraterna inte ensamma om detta snäva synsätt; alla riksdagspartier utom KD och SD driver en likartad familjepolitik som helt ignorerar barns olika behov av omsorg. Detta ger ett mycket dåligt “ingångsvärde” till skolan, för att beskriva problemet med ett av statsministerns favoritbegrepp som förhoppningsvis kan öppna hans och regeringens ögon.