Professor Agnes Wold har vunnit stor popularitet genom att säga sig bekämpa myter och moraliserande som i synnerhet drabbar kvinnor. Senast väckte hon uppmärksamhet för sitt uttalande i TV-programmet “Min sanning” (24/1) om att ammande mammor visst kan dricka alkohol utan att det är farligt för barnen. Oavsett om hon har rätt eller fel i just detta, finns det anledning till bättre granskning av hennes ymniga rådgivning med tanke på hur hon tidigare påstått helt felaktiga saker som rör barn och föräldrar.
I en intervju i Chefstidningen (2014-09-24) hävdar Agnes Wold att “forskningen visar att de mår bäst som jobbar mest, har barn och lever i ett jämställt förhållande”. Det här är inte sant, visar Försäkringskassans rapport “Jämställdhet och sjukfrånvaro” (2015-06-01):
“Studien visar att förstagångsföräldrar som lever i situationer som kan betecknas som jämställda eller otraditionella, eller föräldrar som är dubbelarbetande, samtliga har högre sjukfrånvaro än de som har en traditionell arbetsfördelning med mannen som huvudförsörjare.”
Hur trist detta än är att höra för de som likt Agnes Wold upprätthåller myten om att jämställdhet betyder att alla måste göra lika (fastän jämställdhet lika gärna kan tolkas som att alla ska få lika möjligheter att välja), så vilar resultatet på statistiska fakta. Även om studien presenterats efter att intervjun gjordes är det en klar brist att reportern inte frågade vilken forskning Agnes Wold syftade på; detta kan ju knappast antas ligga inom hennes eget expertisområde som “professor i bakteriologi”.
Lika lättvindigt kommer hon undan i Chefstidningen med sitt argument för att alla föräldrar ska dela lika på föräldraledigheten: “jag vet att det är bra för alla – både föräldrar och barn”. Många debattörer (exempel) och föräldrar (exempel 1, exempel 2) har belyst hur dåligt det kan bli för en del, just därför att alla barn, föräldrar och familjesituationer är olika. Men ingen frågar Agnes Wold om varför hon “vet” motsatsen.
Agnes Wolds påståenden i artikeln grundar sig i en extremt fyrkantig syn på människan där vi alla ska tryckas in i samma fyrkantiga hål i samhällslådan. Nåde den som känner sig vara av annat format och vill välja något annat. Då är man förtryckt/förtryckare och offer för strukturer. Snacka om moraliserande!
I “Min sanning” gör intervjuaren Anna Hedenmo åtminstone ett försök att bena ut vad som går att belägga i kaskaden av tvärsäkra uttalanden: “Tror du eller vet du att det är så här?” Svaret från Agnes Wold blir: “Jag tror” – och märk väl att då gällde Hedenmos fråga ändå ett påstående inom Agnes Wolds eget forskningsområde, bakteriologi. Vad hade svaret blivit om frågan ställts efter Agnes Wolds övriga påståenden som låg UTANFÖR hennes forskningsområde? Och om frågan följts upp med en källfråga?
Dagen innan programmet ställde jag en sådan källfråga till Agnes Wold med anledning av att hon påstått på Twitter att “dagis är lönsamt”:
Väntade ett dygn på svar från Agnes Wold, men fick inget. Skickade mina källor som visar att hon har fel:
Inget svar. Utifrån min rapport “Familjepolitikens ekonomi” ifrågasatte jag då hennes andra påstående på Twitter om att “dagis är en utmärkt fungerande samhällsfunktion”:
Inget svar. Ställde till sist kontrollfrågan: “Uttalar du dig om detta som överläkare & professor (Twitterprofil) eller privat?” Inget svar. Av detta kan jag inte dra annan slutsats än att påståendena är hennes privata åsikter. Vilket man så klart kan få ha och vädra, men när hon inte själv är tydlig med det uppfattas åsikterna som expertuttalanden. Jag påtalar för Agnes Wold att detta liknar något hon anklagat en annan professor för:
Fortfarande inget svar…
Susanne Nyman Furugård