Pressmeddelande 2016-10-22
Sedan 1991 har användningen av psykofarmaka ökat lavinartat bland unga. Ändå rapporterar inte Socialstyrelsen om denna utveckling. Deras konsekventa tystnad kan inte tolkas som annat än ett medvetet mörkande som uppenbarligen tillåts fortgå med socialförsäkringsministerns godkännande, menar journalisten Susanne Nyman Furugård som granskat statistiken.
I slutet av oktober publicerade Socialstyrelsen rapporten ”Statistik om läkemedel till barn”, som bygger på den samlade läkemedelsstatistiken för 2015 som offentliggjordes i april. Inte vid något av tillfällena uppmärksammade Socialstyrelsen den fortsatta ökningen av olika former av psykofarmaka till unga, som till och med accelererat det senaste året inom flera åldersgrupper och läkemedelstyper. Endast ett slags sömnmedel nämns, melatonin, som uppges ha ökat 66 procent på tre år bland flickor 5-14 år och ha flest användare bland pojkar 5-14 år.
Men det är inte det enda alarmerande som hänt. Även antidepressiva medel har ökat stort bland flickor och pojkar i åldrarna 10-14 år – med 258 procent respektive 211 procent under de senaste tio åren, som Socialstyrelsen begränsar sina rapporter och statistikdatabas till. Dock är utskrivningen ännu större bland äldre tonåringar (15-19 år) och unga vuxna (20-24 år), både för antidepressiva medel, sömnmedel, lugnande och antipsykotiska läkemedel. Och än värre är utvecklingen sedd i ett längre perspektiv på 24 år, visar uppgifter från andra källor.
Allra störst är ökningen av antidepressiva medel i åldrarna 15-19 år, som ökat med
16 247 procent bland kvinnor och 7 390 procent bland män sedan år 1991. I gruppen 20-24 år har antidepressiva medel ökat med 3 570 procent bland kvinnor och 3 130 procent bland män. Som Socialstyrelsen skriver i sin april-rapport är det ”dock viktigt att tänka på att ett nytt läkemedel ofta har en hög procentuell ökningstakt i början”. Därför ger detta diagram en tydligare bild av utvecklingen:
Källa: Apoteksbolaget. Svensk läkemedelsstatistik 1991-1999, 1992-2000; eHälsomyndigheten. ”Apotekens försäljning av psykofarmaka 2000-2005”, 2016; Socialstyrelsens statistikdatabas 2006-2015, 2016.
(Fler diagram för andra former av psykofarmaka visas sist i pressmeddelandet.)
Statistiken har sammanställts av journalisten Susanne Nyman Furugård för research- och opinionssidan Hållbar familjepolitik NU och kommer att ingå i nästa årsrapport Familjepolitikens ekonomi. Hon kommenterar ohälsostatistiken så här:
”Det här är en utveckling som pågått i nästan ett kvarts sekel, men som Socialstyrelsen inte har redovisat – vare sig i år eller tidigare. Trots att den ökande psykiska ohälsan bland unga är ett stort problem som varken nuvarande regering eller tidigare lyckats göra något åt, har Socialstyrelsen inte fått ändrade instruktioner i sitt regleringsbrev från socialförsäkringsministern om att redovisa när utvecklingen började. Det är naturligtvis en förutsättning för att man ska kunna hitta orsaken och göra något åt problemet. Det borde också vara en självklar transparens gentemot medborgarna från en myndighet som betalas med våra skattepengar.”
”Så länge denna öppna redovisning saknas, kan det inte tolkas som annat än ett medvetet mörkande som sker med socialförsäkringsministerns godkännande. Ett möjligt motiv till mörkandet kan vara det faktum att ökningen av psykisk ohälsa började på 1990-talet samtidigt som de första stora dagiskullarna kom upp i tonåren, vilket skulle kunna ge anledning att undersöka om familjepolitiken bidragit till ohälsan. En politik som regeringen stolt firade 40-årsjubileum för 2015 och sannolikt inte vill ska grusas av ett mycket mindre smickrande 25-årsjubileum, vilket det lär bli om trenden håller i sig under 2016.”
Källa: Apoteksbolaget. Svensk läkemedelsstatistik 1991-1999, 1992-2000; eHälsomyndigheten. ”Apotekens försäljning av psykofarmaka 2000-2005”, 2016; Socialstyrelsens statistikdatabas 2006-2015, 2016.
För fler exempel på mörkandet, se även ”Varför ger Socialstyrelsen inte den STORA bilden av psykisk ohälsa?”