(Även publicerad som debattartikel i Göteborgs-Posten 2016-10-01)
Valet 2018 närmar sig och regeringen har växlat upp för att hinna ta bort de sista skärvorna av valfrihet i familjepolitiken. Redan i höst väntas förslag om fler inskränkningar från socialförsäkringsminister Annika Strandhälls (S) utredning om föräldraförsäkringen. Den här styrningen av barnfamiljerna går helt emot modern forskning om barns omsorgsbehov och visar att familjepolitiken är på väg att haverera, skriver Madeleine Lidman och Susanne Nyman Furugård.
Om cirka ett år drar valrörelsen igång inför riksdagsvalet 2018, men redan nu har de politiska partierna börjat orientera sig kring vilken position de ska ha i olika frågor. Ett viktigt testtillfälle är politikerveckan i Almedalen i början av juli och därför är det mycket oroväckande att det var så tyst om familjepolitiken vid årets Almedalsvecka. Barn 0-6 år och deras behov var inte uppe på agendan överhuvudtaget. Trots att det råder kris i förskolan och den psykiska ohälsan ökar bland barn och unga, men även hos deras föräldrar och förskolepersonalen.
I stället behåller regeringen skygglapparna och hörselkåporna på och ökar farten på den inslagna vägen i familjepolitiken, som Alva Myrdal stakade ut för 80 år sedan. Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll har satt upp en tajt tidsplan för de åtgärder som hon vill hinna gå i mål med innan riksdagsvalet 2018, vilket vi ser i den pågående utredningen om föräldraförsäkringen.
Redan i höst väntar fler förslag på styrning av barnfamiljerna. LO, som ingår i utredningen, har sagt sig vilja begränsa uttaget av föräldradagar så att föräldrar inte längre kan ta ut dagar efter barnets tvåårsdag – att jämföra med nuvarande gräns vid åtta år.
Ökad tvångskvotering
Regeringen vill öka tvångskvoteringen av den redan individualiserade föräldraförsäkringen så att föräldrar måste ta ut hälften av dagarna var, vilket innebär att de inte kan skriva över dagar på varandra längre och därmed maximera barnets tid hemma. Socialdemokraterna överväger att ta bort rätten att ta ut obetalda dagar i föräldraförsäkringen, för att föräldrar inte ska kunna sträcka ut på föräldrapenningen och vara hemma längre med barnen. De vill även ta bort barnomsorgspengen för att stoppa alternativ som privata förskolor, dagbarnvårdare och flerfamiljssystem. Kommunala dagbarnvårdare är snart också helt utfasade.
Alla inskränkningar i valfriheten har ett syfte: att minska möjligheten för föräldrar att stanna hemma med sina barn och styra alla föräldrar mot endast ett barnomsorgsalternativ: förskola.
En standardlösning kan dock aldrig fungera för alla familjer och alla barn, eftersom alla familjer har olika förutsättningar och alla barn är olika. Många barn behöver mer tid med sina föräldrar för att utveckla en trygg anknytning och en god självkänsla som minskar risken för psykisk ohälsa. En del barn har extra stort behov av att vara för sig själva och mår inte alls bra i grupper. Det visar modern forskning som familjepolitiken inte har uppdaterats med.
För dessa barn, föräldrar och andra som tar hand om barnen är valet 2018 helt avgörande. Om inte de politiska ramarna ändras, slås snart den sista spiken i kistan för valfriheten i familjepolitiken. När valfriheten är utraderad finns det ingen återvändo och det är därför regeringen driver på för att genomföra så många inskränkningar som möjligt redan innan valet.
Öka valfriheten
Därför samlar vi krafterna från våra nätverk och startar namninsamlingen Power to Parents 2018, för att trycka på alla riksdagspartier att presentera en ny familjepolitik med ökad valfrihet inför nästa val. En politik med utvidgade ramar och fler pusselbitar, så att alla föräldrar kan få ihop tiden under småbarnsåren på ett bra sätt för barnen och familjen. Det gynnar också andra som senare tar hand om barnen före/i skolan och därmed även samhället i stort.
Madeleine Lidman
grundare av Hemmaföräldrars nätverk
Susanne Nyman Furugård
grundare av Hållbar familjepolitik NU