Återigen har professorn och överläkaren Agnes Wold påstått felaktiga saker om föräldraskap under sin forskarmantel, trots att det endast handlar om hennes personliga åsikter. Genom sin position och sitt kändisskap i vanliga och sociala media har hon ett stort inflytande, som kan leda till allvarliga konsekvenser om föräldrar tror på det hon säger. Därför ser jag det som nödvändigt att visa hur det senaste exemplet följer ett mönster, så att förhoppningsvis fler uppmärksammar det om det upprepar sig.
Den 23/2 twittrade Agnes Wold (med drygt 16 400 följare) om resultatet av en ny holländsk studie som hon tolkade så här:
Men Agnes Wolds formulering stämmer inte med den gulmarkerade huvudslutsatsen:
“Family environment” betyder i ordagrann översättning “familjemiljö”, inte “föräldrarnas insatser”. Däremot skulle föräldrars insatser kunna vara en faktor som studerats inom samlingsbegreppet familjemiljö, men det verkar inte vara fallet här. I studien anges bara föräldrarnas utbildning och socioekonomiska status som sådana miljöfaktorer. Jag frågade därför henne var i studien hon hämtat sin tolkning. Efter ett tag erkänner hon att hon inte läst studien utan bara sammanfattningen:
Agnes Wold nöjer sig dock inte med att förvränga forskningsresultatet, utan ger därefter råd till föräldrar som enligt hennes tolkning – och personliga praxis – inte har någon betydelse för barnens möjligheter i skolan, annat än genetiskt.
Det är en mycket oansvarig uppmaning av Agnes Wold i en tid då skolan befinner sig i långvarig kris med sjunkande resultat, alltfler elever inte får det stöd de behöver och efterfrågan på läxhjälp ökat lavinartat.
Att Agnes Wold väljer att fokusera på “föräldrars insatser” i sin förvrängning av forskningsresultaten, beror på att det passar en tes som hon drivit länge: barn behöver inte sina föräldrar. Hennes syfte är att främja en familje/jämställdhetspolitik som helt saknar barnperspektiv. En politik där alla föräldrar ska jobba exakt lika mycket och ta lika lite hand om barnen, vilket jag gett fler exempel på i ett tidigare blogginlägg.
Agnes Wolds syn på föräldraskap framgår även av en intervju i Chefstidningen (2014-09-24), där hon framställer det som lika onödigt som ledarskap i arbetslivet:
Här går ungdomar flera års högskoleutbildning för att lära sig ledarskap, men det är tydligen helt bortkastat då det räcker med att kunna betala räkningar enligt Agnes Wold. Då tycker hon kanske att föräldrars enda uppgift är att ge barnen pengar? Hon verkar i alla fall totalt okunnig om allt som ingår i ett föräldraskap, inte minst de omsorgsbehov som föräldrar är centrala för och som det finns mängder av forskning om: trygg anknytning, mentalisering (förståelse av egna och andras tankar och känslor), utvecklingen av hjärnans känsloregleringssystem och empaticentrum, självkänsla och känsla av sammanhang (KASAM). (Denna forskning ger även anledning att ifrågasätta den holländska studien, men det går jag inte in på här.) Brister i detta ökar risken för psykisk ohälsa, vilket ofta försvårar skolgången (se min rapport Familjepolitikens ekonomi). För att tillgodose de här behoven behöver föräldrar få mer tid med sina barn än vad som ges utrymme för i den familjepolitik som Agnes Wold propagerar för.
Möjligen kan Agnes Wolds åsikter förklaras av att hon ”inte har någon vård-gen”, som hon sade i TV-programmet ”Min sanning” (24/1). Men bara för att hon inte har förmåga till omsorg om patienter eller barn, behöver det inte betyda att andra föräldrar inte har det. Och det betyder definitivt inte att barnen inte behöver sina föräldrars omsorg. Att Agnes Wold förfäktar detta utan att tydliggöra att det är hennes personliga åsikter är djupt oetiskt.
Susanne Nyman Furugård