(Även publicerad som slutreplik i Göteborgs-Posten 2017-04-05)
Det är beklagligt att Bris inte vill värna barns grundläggande rättighet till omsorg utifrån behov som kan förebygga psykisk ohälsa bland unga, skriver Susanne Nyman Furugård, Hållbar familjepolitik NU och Power to Parents 2018.
Barnrättsorganisationen Bris vill uppenbarligen inte vända på alla stenar i sin nya kampanj för att hejda den ökande psykiska ohälsan bland unga. I en replik (30/3) avfärdar generalsekreteraren Magnus Jägerskog och barnläkaren Sven Bremberg min tes om att den ensidiga svenska barnomsorgsmodellen kan vara en bidragande orsak.
De slår ner på den så hårt att de till och med påstår att jag hävdat att ohälsan ”enbart förklaras med tillgången till förskola”, fastän jag tydligt betonat i min debattartikel att ”sannolikt finns det många faktorer som bidragit”.
I stället uttrycker de sig själva väldigt onyanserat när de slår fast att ”den entydiga slutsatsen” av forskning är att förskolan ”främjar barns hälsa”. Alla barn, alltså – oavsett individuella olikheter och behov. Detta tvärsäkra uttalande är anmärkningsvärt, eftersom det länge har saknats forskning som kan ge ett tydligt svar på hur barn mår av att skiljas från sina föräldrar så tidigt som sker i dag på grund av familjepolitiken.
Saknar stöd i rapporten
Som belägg hänvisar Jägerskog & Bremberg till en kommande rapport från Folkhälsomyndigheten, som ”sammanställt 13 nordiska studier av hög kvalitet från 2010 – 2015”. Att de redan känner till slutsatsen beror sannolikt på det faktum att Sven Bremberg även är anställd på Folkhälsomyndigheten och redan har skrivit exakt en sådan sammanställning år 2015 för Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg, ”Förskolan, barnen och framtiden”. Även då drog Sven Bremberg samma slutsats om ”entydigt positiva effekter” fastän den helt saknar stöd i rapporten.
Bland huvudfynden framgår att endast ”fyra av de [13] nordiska studierna analyserade effekter av förskola på förekomst av psykiska problem. Ingen studie visar på några säkerställda effekter, vare sig positiva eller negativa. En studie visar att förskola reducerar förekomsten av beteendeproblem bland [7-åriga] pojkar till lågutbildade föräldrar.” Ingen studie undersökte effekter hos äldre barn i tonåren, där den psykiska ohälsan har ökat mest.
Saknar vetenskaplig grund
Att Jägerskog & Bremberg använder detta svaga underlag som argument för att inte beröra familjepolitiken i Bris kampanj, visar att deras hållning saknar vetenskaplig grund. Friskrivningen av familjepolitiken är också mycket märklig med tanke på att kampanjen inte drar sig för att kräva ”åtgärder inom en rad [andra] områden, såsom socialpolitik och arbetsmarknadspolitik”.
Lika tunn är referensen till barnkonventionens centrala artikel 3 om ”barnets bästa”, där Jägerskog & Bremberg får det att låta som att den avser sådant föräldrastöd som Bris föreslår från förskola och barnavården. Men i den fullständiga konventionstexten handlar inte artikeln om stöd till föräldrar, utan om att staten ska tillförsäkra barnet ”sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd”. Det här berör i högsta grad familjepolitiken, för om alla barn ska få en trygg grund att stå på i livet måste staten erbjuda barnomsorgsalternativ som tar hänsyn till att barn är olika. Vilket är precis vad namninsamlingen Power to Parents 2018 kräver baserat på just denna artikel i barnkonventionen.
Det är beklagligt att Bris inte vill värna den grundläggande rättigheten som kan förebygga psykisk ohälsa bland unga.
Susanne Nyman Furugård
journalist, grundare av Hållbar familjepolitik NU, medgrundare av Power to Parents 2018