(Även publicerad som replik i Aftonbladet 2017-12-12)
Kommunal larmar om för stora barngrupper och för lite bemanning i förskolan, vilket enligt en ny undersökning tillhör vardagen för över hälften av de fackanslutna barnskötarna. Tyvärr är problemen gammal skåpmat som många parter larmat om i åratal – utan framgång.
Fackförbundet bidrar inte heller till någon lösning genom att fortsätta upprepa standardförslaget ”mer pengar till förskolan”. För att anpassa gruppstorlek och personaltäthet till Skolverkets riktlinjer skulle kommunernas budget för förskolan behöva öka med minst 40 procent, uppger samhällsdebattören och författaren Per Kågeson i en poddintervju med regeringens utredare för föräldraförsäkringen. Alltså en ökning från dagens kostnader på cirka 70 miljarder till cirka 100 miljarder kronor. Det är dubbelt mot vad exempelvis försvaret får och helt orealistiskt i en tid då nästan alla samhällssektorer ropar på mer pengar.
Dessutom skulle det inte lösa grundproblemet: att många barn behöver andra former av barnomsorg än förskola, inklusive i hemmet. 33-50 procent av alla barn är introverta, 15-20 procent är högkänsliga, enligt amerikanska undersökningar. För många av dem går gränsen för gruppstorlek vid ett fåtal barn och de far extra illa av att inte få tillräcklig tid med sina föräldrar för att utveckla en trygg anknytning. Det är helt orimligt att begära att förskolepersonalen ska kunna tillgodose deras behov.
Om Kommunal vill agera för sina medlemmars intressen måste fackförbundet erkänna dessa problem med den ensidiga barnomsorgsmodellen. Det är inte trovärdigt att år ut och år in enbart lyfta enstaka detaljfrågor som gruppstorlek och bemanning och bortse från helheten. Inte heller att samtidigt måla upp en förskönande bild av förskolan som ”fantastisk” och ”i världsklass”, när yrkeskåren tillhör landets sjukaste och barnen konstant drabbas på olika sätt.
Med tanke på hur allvarligt läget är borde Kommunal skippa politikerretoriken om ”utmaningar” och se problemen i vitögat. Samt de lösningar som krävs: ökad valfrihet i familjepolitiken. Det skulle lätta på trycket på förskolan och gynna de barn som behöver den formen av barnomsorg. Men att bara yrka på pengar som inte finns är att invagga förskolepersonal, föräldrar och barn i falska förhoppningar.
Susanne Nyman Furugård och Madeleine Lidman, grundare av namninsamlingen ”Power to Parents 2018”