(Debattartikel publicerad i Dagens Samhälle 2014-10-08)
Partiet som hissat flaggan allra högst i topp för hållbar utveckling står inte upp för Sveriges viktigaste resurs – barnen. Slopandet av vårdnadsbidraget är en kovändning mot den ökade valfrihet för föräldrar som MP kämpat för tidigare, skriver initiativtagarna till föräldrauppropet Hållbar familjepolitik nu.
Miljöpartiet sviker sina egna ideal i och med överenskommelsen med socialdemokraterna om att avskaffa vårdnadsbidraget. Från att tidigare ha förespråkat mer frihet, mer tid och en hållbar livsstil sluter de nu upp bakom klassisk socialdemokratisk betongpolitik: staten bestämmer över huvudet på medborgarna, stjäl deras tid med barnen och skapar en ohållbar livskvalitet.
Och starka socialdemokratiska intressen driver på dem för att krympa familjepolitikens snäva ramar ännu mer; häromveckan förordade regeringens utredare av jämställdhet i arbetslivet, före detta socialdemokratiska sjukförsäkringsministern Anna Hedborg, att staten bör göra det svårare för föräldrar att spara föräldradagar för att kunna vara hemma längre med sina barn.
Omfattande internationell forskning visar att en sådan familjepolitik medför stora risker för barns och ungas psykiska hälsa. Och statistiken bekräftar: sedan barns tid med föräldrarna minskat markant från mitten av 80-talet då majoriteten av Sveriges barn började på dagis, har den psykiska ohälsan bland unga fördubblats på en rad områden när dessa barnkullar tagit sina steg ut i vuxenlivet. Förutom att det här kostar samhället minst 50 miljarder kronor årligen är det också långsiktigt ekonomiskt ohållbart. Utan trygga och friska ungdomar finns det ingen som kan gå i Fridolins skola, jobba på Löfvéns arbetsmarknad eller värna om Romsons miljö.
De här sambanden var miljöpartiet högst medvetet om ända fram till 2008, då de flera gånger bjöd över vårdnadsbidraget – som mest skulle hemmaföräldrar kunna få lika mycket som en förskoleplats kostar och detta skulle vara pensionsgrundande av jämställdhetsskäl (vilket är precis vad vårt föräldraupprop Hållbar familjepolitik NU kräver). Motivet var att ge föräldrar och barn ”möjligheter att skapa en nära och trygg relation”. Annars kunde ”effekten av tidsbrist tyvärr bli att både barn och föräldrar mår sämre”, enligt miljöpartiets motion om så kallad barntidsförsäkring 2007.
2010 släppte miljöpartiet sitt krav för att få liera sig med socialdemokraterna och vänstern. Inför valet 2014 försvann även deras tidigare kunskap om problematiken: ”Miljöpartiet delar inte bilden att psykisk ohälsa ökar på grund av förskoleverksamhet eller barns vistelse i förskolan”, var deras svar på vårt föräldraupprop den 10 september.
Men det handlar inte om att ”dela en bild” utan om fakta som de blundar för. Fakta som visar att barn behöver mer tid med sina föräldrar än vad familjepolitiken ger utrymme för, vilket vi bland annat redovisat i vår rapport Familjepolitikens ekonomi.
Väletablerad forskning om anknytning visar på det gemensamma behovet hos alla barn av en obruten anknytning tills de är minst tre år för att minska riskerna för psykisk ohälsa i högre åldrar. Nära kopplat till detta är forskning om hjärnans utveckling, mentalisering, självkänsla och omsorg. Sedan har även individuella behov uppmärksammats i forskning om bland annat medfödda personlighetsdrag som högkänslighet och introversion. Mellan 34 och 57 procent av alla barn är introverta och/eller högkänsliga, vilket innebär att de har ett större behov av lugn och ro och att få vara för sig själva snarare än i stora barngrupper – och det behovet kvarstår under hela uppväxten.
Genom att blunda för detta bryter regeringens familjepolitik också mot vad som borde vara alla partiers ledstjärna, men i synnerhet Miljöpartiets – FN:s definition av hållbar utveckling: “En hållbar utveckling tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov” (Brundtlandrapporten, FN 1987).
Likaså bryter den mot åtminstone elva artiklar i FN:s barnkonvention, vilket lär bli ännu svårare att skyla över nu när regeringen vill göra den till svensk lag. De mest uppenbara brotten är mot artikel 3 som fastslår att “Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn” och artikel 9 ”Ett barn ska inte skiljas från föräldrarna mot deras vilja”.
Om Miljöpartiet tummar lika mycket på fakta och internationella åtaganden i klimatfrågan och andra hållbarhetsfrågor, är det ett ideologiskt moras och de kan hala flaggan.
Susanne Nyman Furugård, fyrabarnsmamma och journalist som arbetat med hållbar utveckling i näringslivet i drygt 20 år
Christian Sörlie Ekström, fyrabarnspappa och civilingenjör som arbetar som näringslivskonsult i hållbarhetsfrågor