Barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér hävdar i en debattartikel i Aftonbladet (7/1) att de som förespråkar vårdnadsbidrag och sambeskattning är ”gammaldags” och ett ”hot mot jämställdheten”. Men i själva verket är det regeringens familje- & jämställdhetspolitik från 70-talet som är det, eftersom den bygger på en helt felaktig grundpremiss: att arbete som historiskt gjorts av kvinnor såsom att ta hand om sina barn är inget värt.
Denna patriarkala värdering satte onekligen många kvinnor i underläge under de av socialdemokraterna så förhatliga ”hemmafru”-decennierna och det är därför mycket märkligt att svensk jämställdhetspolitik okritiskt bygger vidare på den. Kvinnor uppmanas bli jämställda genom att göra som männen gjort i alla tider, låta någon annan ta hand om barnen och själv arbeta med annat som ger inkomst. Ingen reflektion över att det kanske inte är samvaron med barnen som är problemet utan den ekonomiska nedvärderingen av den.
Att föräldrars omsorg om sina barn har ett stort värde, visar en mängd ny forskning som kommit de senaste årtiondena. Det handlar om barns möjligheter att utveckla en trygg anknytning och självkänsla, som gör dem bättre rustade att klara livets utmaningar. Men den svenska familje- & jämställdhetspolitiken har inte uppdaterats alls enligt dessa rön.
Värdet börjar också framgå allt tydligare ekonomiskt i och med de ökande kostnaderna för psykisk ohälsa bland unga, men även bland deras ”jämställda” föräldrar – i synnerhet kvinnor som är sjukskrivna dubbelt så mycket som män. Forskare har konstaterat att ohälsoökningen bland unga började med de barn som föddes i mitten av 70-talet. Det här gör att den ensidiga svenska barnomsorgsmodellen, kronan i det svenska ”jämställdhetsprojektet”, blivit en riktigt dålig affär för samhället. År 2014 resulterade den i en förlust värderad till minst 56 miljarder kronor, visar rapporten ”Familjepolitikens ekonomi”.
För en progressiv familje- & jämställdhetspolitik måste vi lämna både 50- och 70-tals värderingarna bakom oss och anpassa politiken till modern forskning och kunskap. Då krävs en ekonomisk uppvärdering av hemmabarnomsorg till ett vårdnadsbidrag i nivå med förskolesubventionerna, i genomsnitt cirka 10 000 kr/mån/barn. Med bibehållen SGI och möjlighet till sambeskattning och att dela på pensionspoäng, skulle fler kvinnor och män kunna ge sina barn den tid de behöver utan att drabbas ekonomiskt eller hälsomässigt.
Susanne Nyman Furugård