Det väckte stor uppmärksamhet när jag avslöjade – och sedan Ivar Arpi i SvD – hur Agnes Wold, professor i bakteriologi, anlitades som expert av regeringens utredning om föräldraförsäkringen och förordade “skamning” av mammor som “roffar åt sig” fler dagar än männen. Regeringen måste ha dragit en lättnadens suck när utredningen var klar och underlaget – inklusive den ökända intervjun med Agnes Wold – kunde plockas ned från nätet och gömmas i Riksarkivet. Tills nu.
Tyvärr är utredningsförslaget om att korta och tvångsdela föräldrapenningen i tre delar inte arkiverat, utan det är fortfarande de rödgrönas ambition och fortsätter att backas upp med lika bristande underlag som Agnes Wolds “expertråd”. Dessutom ger hon samma ovetenskapliga råd i en bok riktad till blivande föräldrar som kan få förödande verkan (kritiseras också av Ivar Arpi). Därför bad jag att få ut ljudfilen med intervjun från Riksarkivet och har transkriberat den ord för ord, så att det som jag och Ivar Arpi har kritiserat och länkat till fortfarande ska finnas tillgängligt på nätet. Då kan var och en som stöter på dessa aktörers fortsatta inlägg i familjepolitiken se svart på vitt vilken häpnadsväckande dålig koll de har på barns omsorgsbehov och aktuell forskning.
För dig som inte orkar läsa hela intervjun, räcker min sammanfattning från tidigare blogginlägg (drygt 15 000 besök!): Agnes Wold ges “fritt spelrum i intervjun för svepande, överdrivna, nedlåtande och rent av falska påståenden – medan utredaren Lars Arrhenius instämmer ömsom hummande, ömsom uttryckligen”. Några av de mest uppseendeväckande uttalandena är markerade med rött nedan.
Till detta kan tilläggas en övergripande fråga som infinner sig när jag åter hör intervjun: Är det här verkligen ett intellektuellt samtal mellan en professor och en person med regeringsuppdrag? Som vi betalar lönen åt – båda två – med våra skattepengar så att de kan styra våra familjeliv…
Susanne Nyman Furugård
(Läs även mina tidigare granskningar av Agnes Wolds uttalanden i familjepolitiken här, här och här.)
Intervju med Agnes Wold av regeringens utredare av föräldraförsäkringen, Lars Arrhenius 6 mars 2017
Lars Arrhenius: Hej och välkomna till Föräldraförsäkringspodden. I dag så möter vi i den andra intervjun Agnes Wold, professor i bakteriologi på Göteborgs universitet. Vi sitter här i en hotellobby i Göteborg och gör den här intervjun. Agnes Wold har blivit känd för att ifrågasätta och slå hål på myter, så i dag ska vi få höra hennes syn på föräldraskap och frågor kring det. Välkommen Agnes!
Agnes Wold: Tack ska du ha.
LA: Agnes, om du fick bestämma – hur skulle du utforma föräldraförsäkringen?
AW: Jaa, om man fick börja från början så skulle man ju ha sett till att man hade aldrig tillåtit det att bli så skevt fördelat mellan föräldrarna, utan att man skulle hela tiden när man lade på månader då, sett till att det blev delat, om inte på hälften så åtminstone varsin tredjedel kanske eller så. Man har ju liksom låtit det här fullständigt löpa amok. När jag fick barn, då hade man väl nio månader tror jag. Sen blev det ett år, nu är det astronomiskt.
LA: Mmm.
AW: Folk är hemma i evigheter. [skratt]
LA: Du tycker att den är alldeles för lång som den ser ut i dag?
AW: Ja alltså jag bara noterar ju att folk försvinner från jobbet och alltså är ju borta åratal. [skratt]
LA: Men är inte det bra att de är hemma med sina barn och tar hand om hemmet och…?
AW: Ja, det är ju inte bra för arbetsplatsen kan man ju säga. Så att det… [skratt]. Det är ju väldigt kris i vården nu och jag tror att en del av den krisen är att det behövs så otroligt mycket folk för att de här 30-åringarna, de är ju borta så mycket. Så att det är ju bara 55-plussarna som är på jobbet numera. [skratt]
LA: Mmm. Du, i dag så är den ju, alltså den är ju delad på så sätt att man har rätt att ta hälften, men det är tre månader som man inte får överlåta till den andra. Är inte det tillräckligt, de här tre månaderna?
AW: Alltså, jag är ju en…jag är ju biolog och har ett biologisk synsätt på människan och jag kommer ihåg när jag hittade den här artikeln som jag blev så förtjust i på 70-talet tror jag, om vad som styr föräldrabeteende. Det var gjort på råttor då. Ska se vad den här…[kollar upp artikeln]…Science 1976, tror jag. Nej, 1967 – just det. [51 år sedan!] Och det var en man då som skulle ta reda på vad som styrde det här som man kallar maternal behaviour, mammabeteende hos råttor. Och då…det är så att om man har en råttmamma som har fått ungar så uppvisar hon då fyra beteenden. Dels lägger hon sig som en liten banan för att barnen ska kunna, eller ungarna ska kunna dia då, en sån här amningsställning. Och så bygger hon små bon åt ungarna, och om man lägger ungarna ute på…mitt på ett golv så går hon och bär dem och lägger dem i ett hörn, och sen så slickar hon på dem. Just det, det är de här fyra. Och då skulle man ta reda på vad var det som styrde det här. Man var ju väldigt mycket inne på hormoner. Och sen så tog man då råtthonor som inte hade fött barn och sen så skulle man då återskapa det här beteendet med hjälp av olika hormoner. Först började man förstås med att ta bort alla hormonproducerande organ som…så att man inte skulle ha någon bakgrund där. Och så fick man då lägga till nyfödda ungar hela tiden. Och de här mammorna hade ju ingen mjölk så man fick ju byta ut dem [ungarna] hela tiden mot nya nyfödda ungar som så att säga fick mjölk av en annan mamma då. Men då upptäckte man att efter några dagar, oavsett om de hade några hormoner eller inte, så uppvisade de sånt här mammabeteende. Så det var liksom triggat av kontakten med ungarna.
LA: Mmm.
AW: Och då skulle man ha den ultimata kontrollen då, så man tog en hane då som inte hade fött barn (skratt). Och döm om deras förvåning, men han uppvisade ju precis samma beteende också efter tre-fyra dagar, samma som de honor som inte hade fött barn. Nämligen, han lade sig i sån där amningsställning, han slickade barnen, han bar dem till ett hörn. Det enda han var lite sämre på var att bygga hus åt dem då. [skratt] Men man visade då att föräldrabeteendet, det är liksom… hos däggdjuren, det finns ett program i hjärnan och det sätts på när man får kontakt med såna här små oskyldiga barn. Alltså det triggas. Till och med råtthanar är lika bra som råtthonor. Och det är ju det som händer då med den här svenska modellen att, alltså kvinnan tar då en väldig massa månader först, kanske åtta månader eller nåt sånt där, eller ett år i värsta fall då. Och då blir ju hon, då aktiveras ju de här [skratt] omvårdnadskretsarna i hjärnan och barnet vänjer sig ju vid hennes beteende och hon vänjer sig vid barnets beteende och blir då expert. Och då blir det ju väldigt snabbt så att kommer det en annan förälder, blir den ju genast jätteklantig och barnet skriker och den föräldern känner sig inkompetent och så. Jag tror att…ja i alla fall så som vi gjorde när…jag har ju tre barn då…
LA: Jaa…?
AW: Vi delade ju på det, och delade på det på det sätt som ingen gör i dag nästan. Så att jag var hemma ett par månader, sen jobbade vi halvtid, halva dagar först…
LA: Jaa…
AW: …och så varannan dag, jag kommer inte ihåg…
LA: Ni delade fifty-fifty
AW: Ja helt fifty-fifty, men framför allt samtidigt liksom.
LA: Jaa…
AW: Så jag tror så…lite på det här, att man ska…barn utvecklas fort så den som är hemma, den får ett sånt försprång och barnet vänjer sig och den [hemmaföräldern] vänjer sig. Och är man hemma så himla länge som folk är i dag, då blir det ju så att liksom, barnet och barnets behov och hemmets behov, det blir ju liksom, det blir ju verkligheten och yrkeslivet tonar bort lite grann. Och så börjar man komma dit och då har det hänt en massa saker och du har inte riktigt hängt med och folk pratar om grejer som du tycker låter lite…aahh, du är inte så intresserad längre. Och så har du det här hemmet och barnet som är ditt fokus och då blir det så här och då börjar du jobba deltid då. Det är ju väldigt farligt, det är ju alltså, det är ju elefanten i rummet som ingen pratar om, att en tredjedel av alla kvinnor i Sverige jobbar deltid, inklusive de som har alltså stora barn…
LA: Ja just det…
AW: …när barnen inte alls är två år gamla och så.
LA: Och sen är det väl också så att man tar större delen av hemarbetet…
AW: Det blir ju så då va, du… och så ska man inte glömma att man tar mindre del av jobbet. Alltså man… Det är ju två saker, du kan ju välja, du har ju en viss mängd engagemang som människa…
LA: Mmm…
AW: …och du kan engagera dig i ditt jobb och du kan engagera dig i ditt hem och så. Och då är det ju så, som alla vet som jobbar, att på alla arbetsplatser så finns det folk som är stöttepelare som alla går till, som har hög status, som är…som alla frågar. Och så finns det folk som är mer eller mindre oengagerade…
LA: Mmm…
AW: …och då blir det ju det, när du har varit borta så länge och då hänger du inte med och så börjar du känna att det här är ändå väldigt konstiga grejer de håller på med här, det har ändrat sig så mycket och så glider du bort från det där då…
LA: Jaaa…
AW: Mmm.
LA: Du det här, jag återkommer till den här liksom, du var inne på din rapport, den här från [19]67, däromkring…
AW: Mmm?
LA: Men menar du då att…för ofta så hör man ju det här att det är ju mamman, det är naturligt att det är mamman…
AW: Mmm, mmm, mmm, mmm, mmm…
LA: …som ska vara där den första tiden och det visar ju också…jag tittar på en siffra i dag…om man tittar på de två första åren i Sverige, så är det…mamman tar 15,3 månader totalt…
AW: Mmm, mmm, mmm…
LA: …alltså man tar ut ledighet utöver föräldrapenningen…
AW: Mmm, mmm, mmm, mmm…
LA: …som man har möjlighet till…
AW: Mmm…
LA: …pappor är hemma 3,8 månader. Men ur nån sorts vetenskapligt liksom…kan mannen, menar du, ta den här rollen på samma sätt då? Den här inledande rollen med amning och allting…
AW: Ja, amma kan de ju inte göra [skratt]…
LA: Nej det är ju svårt
AW: …men du kan ju pumpa och han kan ju ge dem flaska och så…
LA: Ja…
AW: …och då har vi ju naturligtvis råd om att du inte skall ge flaska, inte ens med bröstmjölk utan du ska hålla på med koppar och skedar så att alla ska bli förtvivlade. Det är ju sånt som gör mig rasande…
LA: Okej
AW: … såna idiotiska påhitt, javisst det står ju självklart i de här…
LA: Är det inte de råden man får liksom och…
AW: …ja alltså, det är ju bara ett fjantråd. Det kommer från en sån här gammal myt som heter nipple confusion, att barn inte skulle kunna…om de får flaska, inte kan skilja på bröstvårtan och nappen…
LA: Jaa, jaa…
AW: …det är så dumt så. Utan du kan naturligtvis amma och du kan pumpa och du kan ge flaska. Och sen framför allt, efter sex månader så ammar du ju bara morgon och kväll, så den här idén att man inte ska börja med annan mat, den är ju helt felaktig. Så att vi kommer nog att gå tillbaka till den här 70-tals…med att man börjar med mat vid 3-4 månaders ålder…
LA: Mmm… Jag såg någon sån där undersökning då innan man skaffar barn liksom, då är man väldigt överens om att…ska man dela på det, men sen så…
AW: Jag tror inte det, för jag twittrar ju mycket…
LA: Jaa…
AW: …och håller på och käbblar om sånt där…
LA: Mmm…
AW: …och det börjar alltid med nåt sånt här snack att det här beror på ekonomin. Nej säger man, det är ju väl utrett från Försäkringskassan att det har ju ingenting med saken att göra utan…
LA: Fast det är en väldigt vanlig orsak hör jag ibland, alltså hör jag rätt ofta att…
AW: Ja det är det första folk säger men det är ju så väldigt väl belagt, det har man gjort massa studier på. Men sen kommer det väldigt snabbt, kryper det fram att liksom, HON kanske vill. Ja det kan hända och då är frågan: är detta…alltså, kvinnor har ju lägre lön, mindre frihet, allt är ju negativt, men… Men då är det den stora maktgrejen du har som kvinna – uppenbarligen – att du får välja att ta så mycket du vill. Men sen har vi den katastrofala missbedömningen som dessa kvinnor gör, de tror att de tar så mycket de vill där i början och det blir jättetrevligt och så vidare. Sen kan de titrera in mannen i den omfattning de vill, men se det går inte alls [skratt] för att då har barnet…har du tagit då första, vad var det, 15 månaderna va, då är ungen så inkörd på dig. Du har ju dessutom varit hemma…först är allting kaos de första månaderna men sen får du ju tid över och då kan du ju liksom börja få hemmet på en helt annan nivå…
LA: Mmm…
AW: …än du klarade innan när du var två heltidsarbetande. Och då börjar det liksom…och då har du tagit större och större del av det…och då är det liksom enormt svårt… Och då uppkommer det här att: ja, ”HAN ser inte det här och HAN begriper inte…” Nej det tro sjutton det, alltså man blir ju tvungen… Och som kvinna, den optionen finns ju inte som kvinna, att du föder ett barn och säger: Hejdå, jag lämnar det till grannfrun. Då blir du ju liksom…inte stenad i Sverige men socialt stenad i alla fall.
LA: Mmm…
AW: Och det är ju väldigt bra, tycker jag. Det är inte nyttigt för människor att få skaffa barn och inte ta hand om dem…
LA: Näe…
AW: …för det bäddar ju för att de blir arga på dig sen. Det blir de kanske ändå, men liksom det där att…
LA: Men du menar, Agnes, att det handlar mer om att kvinnan alltså bestämmer sig för att det är jag som ska ta hand om…men mannen…
AW: Alltså ”kvinnan bestämmer sig”, det är naturligtvis ett resultat av en indoktrinering [skratt] från morgon till kväll.
LA: Jaa…
AW: Jag menar, jag har ju tre barn. Vi delade ju och alltså…jag sa ju innan, jag tror inte jag kommer att vara hemma så länge. Och så mycket riktigt kom jag tillbaka efter ett par månader då och detta tjat alltså: ”Och var har du barnet och var hubblahubbla…”. Alltså, man får vara vara rätt stark för att stå emot det och så frågade jag min man en gång: har någon någonsin frågat dig ”var har du ditt barn?” Aldrig…
LA: Nähä [skratt], näe…
AW: …så att det är ju liksom… Nu var jag ju så övertygad om att jag inte var nån sån här fantastisk…
LA: Mmm…
AW: …superförälder liksom så att jag skulle vara bättre än min man.
LA: Mmm, mmm…
AW: Men hade jag varit det minsta , hade jag haft den minsta tro på det…
LA: Mmm…
AW: …så är det klart att det är ju mycket lättare att följa det där…
LA: Hade du kunnat genomföra det… jaja…
AW: Jaja…så att det är ju liksom… Men det är ju intressant då i och med att det var så länge sen, mina barn är ju mellan 30 och 40 och så. Och då tyckte ju alla att man var så konstig och på den tiden…
LA: Vart du ifrågasatt då, eller blev ni det när ni delade på det sättet…?
AW: Ja inte min man naturligtvis, han har aldrig ifrågasatts överhuvudtaget. Han var ju en underbar människa naturligtvis. Men jag och… Men det här var ju så länge sen och då var det 2,7 procent då på den tiden som delade lika. Jag tror det är 12,7 eller nåt sånt här [i dag]…
LA: Jag tror det stämmer
AW: …det har gått oändligt sakta, kan man säga.
LA: Ja det har det, jaa…
AW: Nu pratar vi 30-40 år sen, ja… [skratt]
LA: Jaa…
AW: …en hel generation…
LA: Jaa, jaa, ja det är otroligt
AW: …jag är ju mormor va. När mina barn var föddes då, i alla fall de två första, var det väl nio månader. Så en kvinna som tog all föräldraledighet då var ju hemma nio månader, men fick ju börja jobba sen. Men nu kan de ju vara hemma dubbelt så länge va…
LA: Så är det…
AW: …det är ju en…jag sysslar ju mycket med det här kvinnors dåliga akademiska karriär och jag har ju läst alla de här studierna om föräldraskap och så. Och de är ju gamla, de är ju gjorda på 70-80-talet. Och då ser man ju att du gör inte alls sämre karriär för att du har barn, tvärtom.
LA: Näe
AW: Men det värsta är ju att de studierna gjordes ju på den tiden föräldraledigheten inte var så här vansinnigt lång. Och det otäcka är att jag börjar tro, jag har ju gått och föreläst hela tiden: ”nej det har ingenting med det att göra”. Men tänk om det kanske börjar ha det? För att alltså även kvinnor i karriärjobb, alltså läkare och såna, tar också den här superlånga föräldraledigheten och kommer tillbaka och sen ska de gå hem halv fyra. Alltså dagis stänger ju så himla tidigt nuförtiden också [skratt]…
LA: Ja så har det ju också blivit ja…
AW: …det var ju halv sju när jag…
LA: Ja nu ska man gå hem vid tre-tiden
AW: …ja och man själv var ju alltid sist och hämtade vid fem och så där. Och nu är det ju liksom om det är fyra så är du sist och sen. Och så håller folk på och säger att man är stressad. Tro sjutton att man är stressad, det kan man bli stressad på. Och där har vi detta fina dagis där de har allting anpassat efter barn och det är så trevligt och det är så tryggt och fint…
LA: Jaa, verkligen…
AW: …och så ser man [skratt] dessa föräldrar…
LA: …ambitiösa…
AW: …som kommer gnoendes som om det här var någon sorts otäck barnarbetsfabrik liksom där barnen far illa liksom i Bangladesh. Det är ju verkligen konstigt [skratt]. Och barnen gråter när de måste gå hem [skratt].
LA: Du Agnes, om man…jag räknade ut det här om man skulle dela, för jag har ju förstått att du är för en fifty-fifty-delning av det här…
AW: Mmm, mmm
LA: …men jag räknade ut då om man skulle göra det nu med dagens uttag, då skulle mannen få ändra sitt liksom beteende, alltså i att ta ut dagar, med 116 procent…
AW: Mmm
LA: Fixar vi det? Tror det skulle ändras så om man bara genomförde…
AW: Jag börjar bli mer och mer glad för att jag inte är politiker, för alltså jag tycker…det är så hemskt i och med att man bara lät det här ske, det här att kvinnor fick bara ta en massa ledighet så att vi har en sorts halvhemmafrusystem då. Och jag förstår ju att det måste vara enormt svårt nu att ta tillbaka, för det sitter ju en hel armé av folk och skjuter på en, alltså börjar skrika att liksom: ”ska vi ta bort?” och det här är barnens bästa” och så där. Så jag kan tänka mig att det är väldigt svårt politiskt men som tur är är det inte min sak då va.
LA: För det skulle kunna bli så, för det är ju väldigt tydligt i utredningen också att barnets bästa och…
AW: Mmm, mmm…
LA: …det skulle kunna leda till då att barnet förlorar faktiskt dagar med…
AW: [fnys]
LA: … sin förälder på det systemet.
AW: ”Förlorar dagar med sin förälder” – gud så dumt…
LA: [skratt]
AW: …det är så dumt så. Jag menar liksom…
LA: Ja men rent praktiskt så skulle det bli så kanske då om inte män ändrar sitt uttag så…
AW: Ja men nu måste jag säga att, eftersom mina barn…när vi fick barn och bodde i Göteborg som var ju väldigt efter sig, då fanns det ju inte dagis heller. Så man fick ju starta föräldrakooperativ, man fick jobba…först fick man ha lite svarta barnflickor och alltså…det var ju ett helsicke. Det var ju inte bara att lämna in barnen på dagis, men liksom den här vansinniga grejen, det finns ju ingenting som talar för att det är bättre för barn att vara hemma två år än ett…
LA: Mmm…
AW: Det finns ju väldigt lite studier men de studier som gjordes, de gjordes ju för länge sen på 70-talet…
LA: Mmm…
AW: …av någon som hette Eriksson. De visade ju tvärtom alltså, dagis…jag som är biologist, jag säger ju: dagis…människan är gjord för att leva i flock. Är du i såna här samhällen där man lever lite mer som man gjorde förr i världen så är ju… Kvinnor föder barn kanske vartannat år, går och bär på dem och sen när de är då…när de blir med barn igen så tas ju barnen hand om av en barnflock. Det är ju så vi är uppfostrade.
LA: Mmm…
AW: Barn…det vet ju alla som har flera barn att det första barnet är ju alltid lite…inte lika nöjt som nummer två och tre, för de sitter ju bara och tittar på de större barnen och är jättenöjda då…
LA: Mmm, mmm…
AW: …så att barn är ju gjorda för att vara med andra barn…
LA: Mmm…
AW: …alltså den här idén att det skulle vara något naturligt och sunt och biologiskt att liksom en förälder, vare sig mamman eller pappan, är hemma liksom, det är ju helt obevisat.
LA: Mmm…
AW: Och ingenting talar för det, allt talar ju för motsatsen…
LA: Mmm…
AW: …så är det ju inga djur som föder upp sina barn. Tänk om liksom hundar skulle ha ett barn och sitta i en liten lägenhet med dem, då skulle de ju bli knäppa på valparna, eller hur va? [skratt]
LA: Jaa…
AW: För alla djur lever ju…ja alltså däggdjur… de som inte…
LA: Jaa…
AW: …det är klart, älgar och såna, de är ju inte flockdjur, de har ju ett barn som de går där med, det kanske är dem vi har som [förebild]…
LA: Det här att man skulle då, jag använde ju ordet ”förlora”, men att man skulle tappa några dagar med sina föräldrar – du menar att den här är alldeles för lång den här…
AW: Jaja, det är politisk propaganda så att…
LA: Jaa…
AW: …snacka om förlora, det är ju bara för att maskera det här att liksom papporna inte tar sitt ansvar, vilket jag…som sagt, jag anklagar inte papporna alls. Jag hade säkert gjort samma sak som de här slapp-papporna och jag är väldigt glad att jag inte behövde ställas inför det alternativet.
LA: Mmm… Du, lagstiftning är ju ett sätt att förändra, man kan bestämma olika saker. Men finns det andra sätt man kan påverka den här frågan om jämställdhet?
AW: Ja jag gör ju inte annat än tjatar om detta…
LA: Näe…
AW: …så jag menar jag…
LA: Information tänker du?
AW: Skamning är det ju vi pratar om [skratt]. Alltså det här är ju inte information, det är ju ett tjatande och ett skambeläggande…
LA: Jaa, jaa…
AW: …och ett indoktrinerande och man får ju göra tvärtom, alltså skambelägga detta. Och nu…det är ju mycket skambeläggande av män, men ingen skambelägger ju hittills de här kvinnorna som roffar åt sig [skratt] föräldraledigheten, men det vill jag gärna göra.
LA: Näe, det talar man inte så mycket om…
AW: Nej men det talar jag gärna om alltså.
LA: Jaa, jaa…
AW: Och det hemska är ju att om du från början har tyckt att ditt jobb var viktigt, men sen så är du hemma, då blir det mindre viktigt. Och sen så hänger du inte riktigt med…
LA: Näe…
AW: …och då finns det en intressant studie av då den största riskfaktorn för långtidssjukskrivning bland kvinnor är då…man har intervjuat folk som är så här långtidssjukskrivna och då är den som har högst utfall då, det är att du anser att du inte är riktigt kompetent för ditt jobb, och sen så har vi då att du har jobbat deltid och sen att du har tagit huvudansvaret hemma. Det här hänger ju ihop liksom.
LA: Mmm…
AW: Du var ju en gång i tiden något så när kompetent för jobbet va. Men sen så, i och med att du har varit där så lite och det händer grejer och du kommer inte med på kurserna och du så tunar ut. Och då blir det deltid och sen blir det i förfärande grad då långtidssjukskrivning.
LA: Just det
AW: Så det här är också en gigantisk myt att folk blir sjukskrivna för att de har jobbat för mycket. Man blir ju sjukskriven för att man har jobbat för lite.
LA: Mmm. Det är tvärtom menar du?
AW: Ja, det är ju jättefarligt. Det vet ju alla läkare, alltså sjukskrivning, ibland måste du ju sjukskriva dig om du har brutit benen och du är skogsarbetare, självklart. Men alltså…
LA: Det här är större risk det här att man…?
AW: …sjukskrivning är jättefarligt, det vet alla att om du har varit sjukskriven i sex månader är det jätteliten…jättestor risk att du aldrig kommer tillbaka va. Och det här är ju, alltså föräldraledigheten, lite samma sak, att du är borta så länge liksom…
LA: Mmm…
AW: …så att du börjar komma efter och sånt där va. Och så får du sämre löneutveckling och så börjar du göra deltid och så…
LA: Ja, på lång sikt är det helt klart så att man förlorar på det ekonomiskt också naturligtvis
AW: Självklart, ja det gör du ju med en gång naturligtvis. Jag har ju en dotter som bor i Bryssel, det är så intressant och som har små barn nu då. Jag har ju två döttrar, en som har barn i Göteborg och en som har barn i Bryssel. I Bryssel där ska man då anmäla barnen till dagis tredje månaden, men inte tredje månaden när de är födda utan tredje månaden i graviditeten. Och annars är det kört då. Och där börjar ju barnen i dagis vid två-tre månaders ålder.
LA: Det där är en intressant fråga där, alltså vilken ålder är det lämpligt egentligen att lämna barn till [dagis]…?
AW: Ja alltså det gjordes ju på 70-talet… Jag läste ju de här sakerna då när jag själv var i den här åldern när jag hade barn och då fanns det…då var ju…i Göteborg var det ju rena hemmafru…vi hade ju någon som hette Kapten, Kapten Bölja kallades han ja… Han ansåg att kvinnor skulle vara hemma och man skulle inte ha dagis och så där, det var väldigt reaktionärt. Men då läste jag de här studierna som gjordes då och då började man vid sex månader på dagis då…
LA: Mmm…
AW: …småbarnsgrupp hette det. Och då förfasades ju folk och att det var så hemskt och så. Men då gjordes det ju studier och det visade sig att om de där grupperna är bra liksom så är det ju jättebra. De liksom träffar ju andra barn och…ja det finns ju inte så vitt jag känner till några studier…det kanske finns från andra länder där man har jättestora barngrupper och så där va, men alltså att det skulle vara bättre för barn att vara hemma, det finns det ju inga studier på.
LA: Mmm…
AW: Men om det nu vore så att om du offrar tre år då blir ungen perfekt, du behöver aldrig mer oroa dig, då vore det ett rationellt val.
LA: Ja just det, jaa, jaa…
AW: Och det är det kvinnor har fått för sig då va. Men männen vet inte om det här, de snackar inte på sin lastbilshytt om det här va…
LA: Näe…
AW: …åh gud det är jätteviktigt att du är hemma de första tre åren för då blir ungen jättebra och så där…
LA: Ja just det
AW: …nej och därför förstår de inte det. Och där sitter kvinnan och tänker ”herregud det här är ju livsfarligt, han begriper ju inte hur viktigt det här är”. Nej det är klart att han inte begriper för det är ingen som har talat om va. Utan de har ju läst de här om anknytning och blabla… Och det kommer ju sån här massa halvtöntiga broschyrer här och tuggas runt och blivit en soppa då…och Mama och allt det här va och det är så viktigt och…
LA: Mmm och Papa då kanske?
AW: …nej Papa finns ju inte [skratt].
LA: Näe…
AW: [skratt] Jag måste säga…det talar ju för männens heder att de skulle aldrig läsa sån goja [skratt]. Näe.
LA: Men du, föräldraförsäkringen har ändå varit bra på det sättet att…jag menar förvärvsdeltagandet hos kvinnor har ju blivit mycket högre och…?
AW: Njaa, men alltså om du jämför med…alltså när jag var ung så jobbade kvinnor rätt mycket då jämfört med USA…jämför Holland var en massa hemmafruar…Tyskland ska vi inte ens…
LA: Mmm…
AW: Men om vi tar nu, USA, jag tror faktiskt de har högre förvärvsfrekvens än Sverige. Så att Sverige har ju sackat efter, vi har ju tappat liksom…
LA: Mmm…
AW: Alltså jag, man var ju alltid så stolt när jag var ung, och man var feminist och ”Sverige har det så, här jobbar minsann både kvinnor och män”. Men nu har vi ju…jag tror att det är massor av länder där kvinnor jobbar mer än Sverige.
LA: Men det låter på dig att ja, det skulle behövas mer information och upplysning kring…?
AW: Alltså, nja ”upplysning”, det gäller…till exempel…
LA: Men hur ska man annars ändra på den här situationen?
AW: Ja det är bara att tjata på. Nämen det var ju väldigt bra med, tycker jag, Camilla Läckberg som, hon hade väl eller har väl ett par barn och så hade hon försökt amma och blev pressad till det och elände. Och nu har hon sagt att med sitt nya barn att nu skiter hon i det…
LA: Jaa…
AW: …och så får hon otroligt mycket stryk då [skratt] från en massa som inte har ett dugg med saken att göra…
LA: Näe…
AW: … som håller på och stenar henne då.
LA: Agnes, vi har pratat en stund här och det har varit superspännande, tycker jag…
AW: Mmm…
LA: …att höra dina synpunkter på det här. Är det något särskilt mer som du tänker att du skulle vilja skicka med mig i den här utredningen att tänka på. Vi har ju gått igenom en massa saker här men…?
AW: Jag tycker då att, som det fungerar, män jobbar ju företrädesvis i privata sektorn och de får vara på jobbet hela tiden därför att offentliga sektorn betalar kvinnor för att fungera som någon sorts depå eller servicestation åt de här männen…
LA: Hur menar du då?
AW: Att de… Både män och kvinnor får barn och männen har de här jobben i privata sektorn då, försäljare, lagerarbetare, lastbilschaufförer och så vidare. Och kvinnorna är undersköterskor, lärare och så vidare. Och då betalar vi skatt då för det här. Men en stor del av det går ju åt till att de här kvinnorna inte är på jobbet för att deras män då som har de här jobben i privata sektorn då får vara på jobbet. Och det tycker jag är förfärligt.
LA: Så möjligheten till att få deltid menar du…eller hur tänker du, eller för statligt eller offentliganställda…?
AW: Nej alltså allt vabbande och alla…alla…det kostar ju astronomiska… Alltså du, om vi tar sjuksköterskekrisen nu då, så jag hörde någon siffra att vi har 120 000 sköterskor men bara 80 000 jobbar som sköterskor…
LA: Mmm…
AW: Alltså det utbildas ju nya, nya, nya, nya och så slurpas de in i föräldraledighet och så kommer de tillbaka till jobbet och då är det jättestressigt eftersom alla är hemma och vabbar. Och då mår de ju jättedåligt och så centrifugeras de ut. Alltså du accepterar att offentliga sektorn fungerar…
LA: Alltså den generositeten menar du som finns i systemet?
AW: Ja att liksom att ingen arbetsgivare säger: ”Nej men hörrudu, nu får du faktisk sluta att ta all föräldraledighet. Och nu får du faktiskt ta och pallra dig tillbaka, du har väl en…barnet har väl en pappa också”.
LA: Så det är normer hos arbetsgivaren, som du tänker på?
AW: Ja jag tycker att den offentliga sektorn är ju alldeles för mesig.
LA: Jaha. Vad intressant och kul att prata med dig, Agnes, jaa…
AW: Jaa, trevligt…
LA: Jättestort tack för dina fina synpunkter och åsikter.
AW: Mmm… Tack ska du ha.
LA: Tack ska du ha, hej hej.
AW: Hej hej.