Många har reagerat emot att Folkhälsomyndigheten nu tillåter att barn från tolv års ålder injiceras med de experimentella covidsprutorna UTAN föräldrarnas samtycke. Men få har upprörts över det nya S-förslaget om att barn från två års ålder automatiskt ska skrivas in i förskolan UTAN föräldrarnas samtycke. Tystnaden i det senare fallet beror på att de flesta föräldrar sedan länge har accepterat en familjepolitik som går ut på att de ska lämna ifrån sig makten och ansvaret för sina barn från cirka ett års ålder. Detta har banat väg för de senaste två framryckningarna mot ett totalt omyndigförklarande av alla föräldrar.
Den 16 september meddelade Folkhälsomyndigheten (FHM) att kampanjen för de så kallade vaccinen mot Covid-19 ska utvidgas nedåt i åldrarna till 12-15-åringar med start i början av oktober. Precis som för 16-17-åringarna som började injiceras i augusti, kan de yngre barnen själva få besluta om att ta sprutorna – även om en eller båda föräldrarna inte har gett sitt samtycke. I så fall ska vårdpersonalen göra en bedömning av om barnet är moget att förstå ”information som ges och konsekvenserna av vaccinet”, enligt 1177.se.
FHM ger sjukvårdsregionerna fria händer i detta. De flesta regioner är beredda att ignorera motsträviga föräldrar genom mognadsbedömningar av barn från 15 års ålder, medan fyra regioner tänker göra det redan från 12 års ålder visar en enkät från SVT. Många föräldrar och andra har reagerat över detta omyndigförklarande av föräldrar och att barnen förväntas ta beslut som INGET barn är moget för vare sig de är 12 eller 17 år. Först uppåt 25-30 års ålder är deras hjärnor färdigutvecklade och allra sist utvecklas just de områden som hanterar bland annat konsekvenstänkande, riskbedömningar och förmågan att sålla information. Att sedan den ”information som ges” är ensidig och vilseledande, gör det ännu svårare för barnen (och föräldrarna) att förstå ”konsekvenserna av vaccinet”.
Fem dagar efter FHM:s beslut kom ett till försök från makthavarna att strunta i föräldrars samtycke. Den 21 september presenterade skolminister Anna Ekström ett förslag från Socialdemokraternas partistyrelse om att alla tvååringar ska skrivas in i förskolan per automatik av kommunen, sedan måste föräldrarna aktivt tacka nej om de inte vill ha barnet där. Det här är tvärtemot hur förskolesystemet hittills har fungerat, där det är föräldrarna som ansöker om en plats när och om de bedömer att deras barn behöver det. Men nu vill alltså S-ledningen vända på ordningen för att fånga in det fåtal barn vars föräldrar av olika skäl valt att inte ansöka om förskola (vilket inte bara är invandrare, som framhävs i propagandan). Dessa föräldrar förutsätts helt plötsligt samtycka och måste säga till om de INTE gör det. Eftersom de flesta föräldrar redan har sina barn i förskola vid två års ålder och därför inte känner sig berörda, har knappt någon reagerat på förslaget som sannolikt godkänns på partikongressen den 3-7 november. Men dessvärre så påverkar det visst alla – liksom FHM-beslutet.
I båda fallen ovan handlar det i praktiken om ”an offer you can’t refuse”, att (S)taten kommer med ett erbjudande som är svårt för föräldrar att säga nej till. Det här är sossarna experter på: att skapa tvång utan att kalla det tvång. Omyndigförklarandet av föräldrar har de satt i system sedan länge, familjepolitiken har gått ut på det i 50 år, sedan införandet 1971. Med starka ekonomiska styrmedel som högt skattetryck, särbeskattning och 93-procentiga förskolesubventioner, har man gjort det mycket svårt och ofördelaktigt för föräldrar att ta hand om sina egna barn. Med social press om ”jämställdhet” och ”arbetslinjen”, har man också gjort det närmast omoraliskt. På liknande sätt hotas människor i dag med att förlora arbete och inkomst om de inte tar covidsprutorna, samt pekas ut som osolidariska. De som inte vill ha förskola eller sprutor söks upp av myndigheterna för att pressa dem att ändra sig. Runt hörnet hotar orosanmälan hos socialen eller införande av vaccinpass. Allt för att nå det yttersta målet: obligatorisk förskola (skolplikt) från ett år respektive obligatoriska experimentsprutor flera gånger om året.
Ändå är det få svenskar som aktivt protesterar mot den accelererande styrningen av våra liv. Medan 10 000-tals till 100 000-tals har demonstrerat mot de totalitära frihetsinskränkningarna under täckmantel av Covid-19 i andra länder, så har sådana demonstrationer i Sverige bara samlat som högst ett tusental personer. Jag gick själv på den senaste Frihetsdemonstrationen den 18 september med ett plakat som alla Sveriges miljontals föräldrar, far- och morföräldrar borde kunna ställa sig bakom: ”Staten äger inte våra barn”.
Men tyvärr har den socialistiska staten kokat svenska föräldrar långsamt och länge, precis som i liknelsen med grodan, och de flesta verkar inte ha märkt vad som händer: att de successivt försvagas för att till slut helt elimineras. En del har till och med tyckt att det har varit varmt och mysigt att ha daglig barnvakt och slippa uppfostra, att få mer egentid och pengar till nöjen och statusprylar, samt att ”vara jämställd”, ”göra karriär” och ”förverkliga sig själv”. Ja, jag vet att det inte är så för alla, att en del föräldrar lämnar bort sina barn högst motvilligt bara för att tjäna ihop pengar till överlevnad. Och däremellan finns många föräldrar som bara gör som andra gör. Men alltför många av dessa föräldrar har fortsatt att rösta på de partier som har drivit på den här omyndigförklarande familjepolitiken. Därför är vi där vi är nu, med en stat som kan bestämma vad som ska in i både våra barns kroppar och knoppar. Indoktrineringen i förskola och skola som pågått i årtionden har gjort att när dessa barn blir föräldrar, så har de ännu svårare för att ifrågasätta (anti)familjepolitiken och ”värdegrunden” som den har marknadsförts med. Det här har banat väg för att det går så lätt nu för de styrande att omyndigförklara föräldrar på ännu fler sätt och områden.
Precis som med den pågående kampanjen för att sticka covidsprutor i barn, är det också ett storskaligt experiment att separera små barn från sina föräldrar och placera dem på institution – ett experiment som pågått i snart 50 år UTAN utvärdering av hur barnen mår! Men i ingen av kampanjerna får föräldrar ens veta att det är ett experiment, utan det påstås att det är för ”barnets bästa” och presenteras bluffstudier från köpta forskare. Jag har under de senaste åren avslöjat en mängd sådana om barn och psykisk ohälsa, framför allt från FHM. Därför är det ingen överraskning att de nu kör samma taktik i sprutkampanjen.
All forskning och fakta som talar emot statens linje censureras. Man ljuger om det positiva, döljer det negativa och fifflar med statistik. Lojala röster belönas och kritiska röster tystas med hjälp av hela den socialdemokratiska maktapparaten och mainstreammedia. Medborgare som gör ”rätt val”, det vill säga vad staten förordar, premieras gentemot dem som gör ”fel val” som straffas ekonomiskt och socialt. OBS. Här är de borgerliga riksdagspartierna lika goda kålsupare, alla vill ha någon form av förskoletvång (även Sverigedemokraterna) likväl som spruttvång eller vaccinpass, vilket innebär ett indirekt spruttvång.
Båda kampanjerna följer globalisternas dagordning, som vill ta ifrån oss både det nationella och individuella självbestämmandet. Jag har tidigare visat exempel på det när EU började gå in och bestämma i medlemsländernas familjepolitik. Att även sprutkampanjen dirigeras globalt från EU, WHO och andra överstatliga organisationer torde vara uppenbart för alla.
Den svenska skolplikten är också en tumskruv som skärper makthavarnas grepp om föräldrar och försvagar deras möjligheter att skydda sina barn mot injektioner och indoktrinering. När föräldrar är tvingade att skicka sina barn till skolan och barnen ställs inför grupptrycket, står sig en avvikande åsikt och vilja slätt. Det här skulle man kunna slippa om vi i stället hade läroplikt, vilket de flesta demokratiska länder har, bland annat vårt grannland Finland med möjlighet till både distans- och hemundervisning. Men här i Sverige är tvärtom Socialdemokraternas yttersta mål att införa skolplikt redan från ett års ålder, genom obligatorisk förskola. Få föräldrar förstår vad det skulle innebära, att de inte ens skulle kunna hålla sitt barn hemma om det visar tecken på att inte må bra i förskolan, om personalen går på knäna och barn far illa (som 1 600 anställda vittnat om i Förskoleupprorets #pressatläge) eller om det finns misstankar om sexuella övergrepp i förskolan. Eller om svenskspråkiga barn tvångsblandas med icke-svenskspråkiga för att de sistnämnda ska lära sig svenska på bekostnad av de förstnämndas språkutveckling, vilket kommer att bli konsekvensen av obligatorisk språkförskola för nyanlända som alla partier i riksdagen vill ha. Med skolplikt för småbarn kan föräldrar som vägrar utsätta dem för sådana förhållanden bli anmälda till socialtjänsten och polisen kan hämta deras barn.
Det måste bli ett stopp på det här successiva omyndigförklarandet av föräldrar. Annars kommer vi snart att reduceras till enbart avelsdjur och systemslavar, likaså våra barn så småningom. Varför kräver inget riksdagsparti stopp? Som sagt så är hela sjuklövern skyldiga till att detta gått så långt i Sverige. De har i stort sett låtit S hållas och köpt systemet. Men inte ens det åttonde partiet, SD, är en stark röst för valfrihet. Därför måste svenska föräldrar själva se till att kliva upp ur den kokheta grytan nu och ta tillbaka makten och ansvaret för sina barn. Sluta abdikera, sluta kompromissa, sluta ge bort lite i taget, först på ett område, sen på ett annat – varje eftergift befäster synen att staten vet bättre än föräldrar vad som är bäst för deras barn. Börja säga NEJ till allt och alla som vill ta makten och ansvaret ifrån föräldrar. Rusta sig med kunskap och göra självständiga välinformerade val. Helt enkelt ta sig an den viktigaste uppgift som en förälder har: att ta hand om sitt barn.
Susanne Nyman Furugård
PS. Två bra tillfällen att göra sin röst hörd:
30/10 Frihetsmarschen (Tusenmannamarschen 2.0) kl 18.30 i Stockholm,
20/11 Frihetsdemonstrationen ”Ja till frihet och valfrihet” kl 13 i Stockholm.
(En kortare version av detta blogginlägg har tidigare publicerats i Nya Tider 2021-10-20.)